B E L L I S S

Ingen respons? Nåväl. Det blir lite sent, men det går an. Hoppas tillfredställelsen når klimax nu, min kära! Bloggvis förstås. Lät lite brutal sist, förlåter du mig? Vet du Mino att jag spenderar pengar som en miljardär när jag inte jobbar, det är hemskt påfrestande att inse det. Vad ska jag göra? Du är inte här för att rädda mig ur den här tokiga vardagen med en enkel på centralen. Jag är förstås inte ensam men allt blir så instabilt utan vår veckoliga ritual. Jag ränner runt och slösar pengar på skitsaker som kompensation. Ett vakuum måste fyllas. Tur att det snart bär av till Tyskland. Liebe Deutschland. Där är alla spenderingar per automatik berättigade. Kommer hem med en souvenir, några önskningar? PS. Ge mig din adress missy. DS

Måtten är 14 cm * 10 cm

Mino älskling, jag skriver ett öppet bloggbrev till dig istället. Du stör under en väldigt viktig film just nu. Jag har köpt din (jävla) kalender, den kostade 89 riksdaler vilket jag glömde skriva om i det sista smset. Allt är i sin ordning, oroa dig inte. Jag kan nästa känna din otålighet ända från Zenica. Älskar dig, ditt pack av nerver. Efter filmen lägger jag upp en bild på kalendern och dess mått så att du ska kunna sova lugnt ikväll. Varför så bråttom, du kunde ju köpa den när du kommer hem? Hur som haver, nu är den uppköpt. 5, 4, 3, 2, roll Decamerone.
 

Hallå allesammans! Det är jag som är gästbloggaren, namnet är Innogen. Emina kommer vara borta ett tag, tyvärr! Det är tänkt att jag ska försöka väva ihop ett inlägg någon gång innan hon kommer hem. Nu sitter jag här i mina sista röda och samtidigt blåa dagar och det är alltid samma visa, jag får sån ström av känslorelaterade insikter så jag satt och skrev ett förlåtelsebrev till mitt ex som jag inte vågar skicka iväg. Så här ser det ut:




Nämen, en till insikt! Den åker i papperskorgen. Kommer eller kommer hon inte pungsparka mig för det här?
Godnatt då flickor, stanna för guds skull inte upp och kommentera det här.