Är det ett alternativ att leva ensam?
Hörde två kvinnor i 40 års åldern som talade om relationsproblem säga att alternativet att leva ensam fanns ju alltid. Jag tyckte att det var väldigt intressant att höra någon säga eftersom de flesta människor jag vet har sagt att man inte vill leva ensam.. speciellt inte på äldre dar. Helst hade jag velat sätta mig ner och delta i dessa två kvinnors samtal. Jag tänkte på det jag hört ett tag och försökte komma fram till vad jag tyckte själv. Att det är lika bra att leva ensam har jag själv sagt vid flera tillfällen men jag har nog ändrat åsikt när det kommer till den frågan nu när jag har min älskling. Kan inte tänka mig att vara utan honom. Men om jag inte hade någon speciell i mitt liv da? Svårt att svara på. Kanske är det svårare att finna sig någon att dela allt med när man når en viss ålder. Detta är bara tankar och spekulationer för jag vet inte men jag tänker att om man hittar någon i ett tidigare stadie i livet så kan man utvecklas tillsammans till en del eftersom man inte är helt färdigutvecklad som person. Man är formbar när man är ung vilket jag tror kan vara positivt om man vill hjälpa någon in på en bättre väg i livet och tjata bort dåliga vanor etc hehe.. ni förstår vad jag menar. När man är 40 så är man den man är.. och då är man kanske inte beredd att lägga så mycket energi på en relation om inte allt klickar direkt. Ja det här var bara tankar. Undrar hur det ligger till. Visst är det olika från person till person men jag blev nyfiken på just det här uttalandet. Kan det vara så att det kan vara bättre alternativ att leva ensam när man nått en viss ålder eller orkar man ge kärleken en chans till? Vad tycker ni, är det ett alternativ?
Hmmm... jag vill ju hellre vara ensam än med vem som helst... många är ihop med någon bara för att ha någon av olika anledningar. Men jag föredrar ensamhet framför olycka med vem som helst... tror jag hehehe..
peace
